Angelica

Men ikväll kunde jag inte låta bli att tänka just om... Tänk om... 

Min älskade syster ringer gråtandes och frågar om jag kan va barnvakt.. (?!) 

Vad har hänt?? 

-"jag har kört på en älg" får jag till svar.

-"det har gått bra, men jag måste till sjukan och kolla mej" fortsätter hon. 

Mina tankar far runt, jag ser olyckan framför mej.. 

En ganska oviktigt fråga för andra, men för mej kan det säga en del, just "hur gick det med bilen?"

Att få det svaret, "den är bara mos" får mej att se hur otrolig tur min syster haft. 

Hon har kört på en stor älg, bilen är bara mos, men hon sitter här och ringer mej för egen maskin. 

Och mitt larm är tyst. 

Jag vet inte hur länge jag stirrar på min sökare och tänker hur nära det egentligen har varit att jag fått rycka ut till min egen syster. 

Jag har fått hört det många gånger, från flera olika, att det som är det värsta att jobba inom räddningstjänst eller ambulans på en sån här liten ort, är att risken är stor att man känner dom drabbade. 

Men ändå har ja som känt att jag haft en liten fördel där just att jag inte är härifrån, att jag som inte har så jätte många ja känner här. 

Men idag va det ändå så nära. 

Tankarna rusar fram, händelsen spelas upp i mitt huvud. 

Från att sökaren piper, till att jag kommer fram som räddningspersonal till min systers bil.. 

Huvva.. 

Men jag åkte upp på sjukan och krama om henne, fick se med egna ögon att det faktiskt va lugnt med henne. 

Så släppte allt tungt inom mej, tankarna försvann och allt kändes så bra igen. 

Jag älskar mitt jobb som brandman, och idag fick jag som ett uppvaknande. 

Risken är stor, även för mej, att jag känner dom jag mötet ute i yrket. 

Va rädd om er där ute!