Angelica

I tisdags va ja ju in till Östersund igen.
Det va fruktansvärt, alla känslor kom tillbaka och jag kände mej totalt värdelös.
MEN jag klarade av testdagen!
Efter att jag klarat fystestet så hade jag fått som helt ny energi! Och vart taggad till max att fixa resten av testdagen!
Och det gjorde jag!
Testdagen är avklarad, och inbjudan till prepp har jag fått.
Så om 1 och en halv vecka så bosätter jag mej på Östersunds brandstation igen.
Upplägget på hela utbildningen är helt annorlunda nu mot förra året.
Vi är i Östersund en vecka, sen hemmastudier i 4 veckor och sen in till Östersund en sista vecka.
Det blir nog toppen!
Måtte detta gå vägen!!

Varit till psykologen en sväng idag.. Han är bra.
Det är som jag har sagt, där har jag min hjälp!
Nu ska jag börja föra en "känslodagbok". För att jag ska kunna lära mej att sortera känslor.
Vi får se hur det går =)

I morgon är det dags!
Då jag ska in igen.. Till stan och möta deras blickar igen!
Är så extremt nervös, blir alltid så extremt nervös! Och jag hatar det...
Vill bara att det ska va över nu, och att allting har gått bra...
I morgon får vi se...

Suck.

Oavsett om man jobbar eller är arbetslös så är fredagar alltid lika välkomna.

Att ha funderingar om hur vissa människor fungerar, är egentligen en massa slöseri på energi.
Men ibland kan man inte låta bli, jag vet att ett svar på dom funderingarna redan finns, men ändå är man inte nöjd med det. Så ibland börjar man fundera.

Och jag vet att det funderas miljoner gånger mer på hur jag fungerar, varför jag gör si, varför jag gör så, mm mm..
Och allting blir en så komplicerad härva så att sanningen inte ens existerar.

Jag mår bra, jag trivs, jag har gjort några tunga val. Men dom har fått mej att trivas lite bättre med tillvaron.
Jag beslutade att min kära hund Tille skulle få stanna hos uppfödaren, vilken han hade varit hos i 8 månader. Både jag och hunden mådde bättre av separationen.
Katten Trulsa som jämt vart bortglömd och ensam här hemma, hon fick komma till en tjej som jag tycker väldigt mycket om. Och Trulsa har det super bra där, all uppmärksamhet får hon, å så underbar å fin hon har blivit =)

Efter separationen från katten och hunden så fick ja testa på en annan ras, en ras som har gått emot allt vad ja egentligen tycker om. Eller jag har alltid hävdat att jag är en människa som vill ha stora hundar.
Det här är en liten ras, bichon frise, kräver mycket pälsvård, men fäller ingenting. Han vill vara med överallt, och kräver inte en massa motion.
Enzio är nog den mest snällaste hunden jag träffat, och nu vet jag verkligen hur det ska kännas att ha hund... Tanken att vara utan honom är krossande, han fick va hemma med min syster när vi va iväg till Norge en helg, och jag kände mej helt tom utan min bästa vän!
En känsla jag inte riktigt upplevt så stark förut.

Alla mina fördomar jag haft mot små hundar. Det stämmer verkligen inte.

Det här handlar om en förändring inom mej.
Inte om en vilja att vara nått jag inte är.
Livet förändras hela tiden, jag har börjat sett hur jag vill leva mitt liv nu.
Vet att det är svårt att acceptera av några få, men ni behöver inte följa med på den här resan.

Nu duscha innan hjärtat kommer hem på lunch.

Nu tänkte jag försöka lite med det här igen.
Livet har ändrats endel. En hel del faktiskt.
Jag har börjat sett mej själv lite, hur jag vill ha det i livet.
Vilket har fått sina reaktioner.
Att bryta ett mönster och börja göra nånting annat kan vara svårt för vissa.
Livet har varit väldigt invecklat och enkelriktat, men nu har jag känt att det börjar bli ganska enkelt och fler möjligheter har dykt upp.

Jag har tänkt försöka skriva lite om det, utan att lämna ut för många runt i kring mej.
Det här ska ju handla om mej och mina val.
Men jag vet att vad jag än skriver så kommer det alltid att finnas någon som reagerar.

Mitt liv.. Mitt val..

Mitt första inlägg.